Världsmästaren med tävlingsnerver av stål
Världsmästaren med tävlingsnerver av stål
Med 246 resdagar per år går livet på högvarv för den flerfaldige rallycrossvärldsmästaren från Arvika – men på startlinjen är han coolare än en filbunke. Vi pratar tävlingsnerver och vinnarskalle med Johan Kristoffersson.
Vårvintern brukar normalt vara en period för återhämtning och vila men fjolårets framgångar – tvåfaldig världsmästare inom de eldrivna mästerskapen Extreme E (terrängracing) och World RX (rallycross) – har gjort att Johan Kristofferssons kalender är fullbokad av prisutdelningar, galor, filminspelningar och förberedelser inför en ny tävlingssäsong.
246 resdagar till exotiska platser i hela världen, tycker du om att resa?
– Nej, det gör jag verkligen inte, för mig är det ett nödvändigt ont. Däremot gillade jag när vi var på Grönland med Extreme E, det var verkligen annorlunda och kul. Annars är favoritresmålet hem!
För att vara en hemmakatt befinner han sig alldeles för ofta på resande fot långt ifrån Värmlands skogar, där han växte upp och i dag bor med sin sambo och två barn. När man hör berättelser från Johans barndom förstår man att han föddes med vinnarskalle. Själv beskriver han det som att han sprang var han än skulle och att föräldrarna kunde få honom att utföra i stort sett vilka hushållssysslor som helst bara de sa att det skulle ta tid.
Även om han lärde sig att köra bil med manuell växellåda redan som sexåring var det inte alls givet att han skulle följa pappans fotspår inom motorsport och hamna bakom ratten. I skolan gillade han naturämnen, idrott och slöjd bäst. På gymnasiet gick han skidlinjen i Torsby och tävlade i längdskidåkning fram till att han var 19 år gammal.
Vad gillar du mest med ditt jobb?
– Att vinna! Det är kul att köra bil, men det är ändå själva vinnandet som är det roliga. Hade inte motorsporten visat sig vara något jag hade fallenhet för hade jag nog tävlat i något annat.
Som barn var ingen tävling för liten för honom. Oavsett om det handlade om att kasta soporna på kortast tid, ta på sig säkerhetsbältet först eller springa uppför trapporna – så var Johan alltid först. Och på den vägen har det fortsatt. I år fyller han 36 år och på meritlistan finns en lång rad världsmästartitlar och få förluster.
– Jag skulle inte säga att jag är en dålig förlorare. Med det sagt så är det något jag verkligen gör allt för att undvika, jag hatar att förlora. Men när jag inte vinner försöker jag använda det till att bli bättre. Analysera om jag kunde gjort något annorlunda. Jag förknippar dåliga förlorare med ursäkter. För att utvecklas måste man vara självkritisk. Jag gratulerar mina motståndare och knyter näven i fickan.
Trots att han är bra på mycket erkänner han att det är svårt att komma ner i varv – förutom på tävlingsdagar.
– Det är nog på startlinjen jag känner mig som mest avslappnad och lugn. Men så har det inte alltid varit. När jag tävlade i längdskidor var jag mer nervös, för då visste jag vilken fysisk smärta som väntade för att ta sig i mål – att vinna krävde att man tog ut sig så pass mycket att man mådde dåligt. Det slipper man bakom ratten, där handlar det mer om att vara alert och fatta rätt beslut, på kort tid.
Han beskriver det som att han reagerar reflexmässigt bakom ratten och upplever inte att åldrandet är en nackdel på samma sätt som om han hade tävlat i skidåkning.
För att hans ska kunna prestera på toppnivå måste livet fungera som ett självspelande piano. Livspusslet utanför bilen måste vara i balans – kost, sömn, vila och ett allmänt välmående med familjen.
– Jag känner att jag har mycket kvar att ge inom motorsporten och en enorm förbättringspotential. Att tävla handlar mycket mer om det mentala än om det fysiska – och där känner jag snarare att det är en tillgång att bli äldre och visare.
Vad gör du när du är ledig – håller du liv i trä- och syslöjden än i dag?
– Det låter klyschigt men jag är aldrig ledig och den tid som blir över försöker jag spendera med barnen och familjen.
Det närmaste Johan Kristoffersson tycks komma någon form av slöjd i dagsläget är det tandläkarbesök han har inplanerat den 11 mars – och dagen efter blir hans första helt ledig dag i år. Nej, vila verkar inte vara något för Johan Kristoffersson, eller för att använda hans egna ord: “Vila, det tar man sedan, när man ligger i kistan.”
Det låter som att motståndarna kommer att få det tufft även denna säsong. Och tävlingskalendern för 2024 antyder att det knappast bli ett år av söndagskörning.
– Jag ska tävla i samtliga fem deltävlingar av Extreme E. Sedan hänger resten lite i luften, men siktet är inställt på både Rally X Nordic och rallycross-VM.
Johan Kristoffersson
- Ålder: 35 år.
- Familj: Sambo Zandra och barnen Colin och Nicole.
- Bor: Arvika.
- Stora titlar: 6 VM-titlar i rallycross (bana med grus- och/eller asfaltunderlag), 3 mästartitlar i Porsche Carrera Cup (banracing på asfalt) samt dubbel mästare i både STCC (banracing på asfalt) och Extreme E (terrängracing med elbil).
Johan Kristofferssons bilar
I garaget har Johan en ID.5 GTX, Touareg R eHybrid, Amarok 2,5 TDI (2004) samt en Porsche Cayenne E-hybrid.
”Touareg är favoritbilen, den tar jag gärna när vi ska resa långt. Vår välutrustade ID.5 GTX är också en riktigt trevlig bil! Speciellt nu när det är vinter, fyrhjulsdriften kommer väl till pass där jag bor. Dessutom har den bra med utrymme när hela familjen ska med på aktiviteter!”
Johan om skillnaden mellan el- och fossildrivet:
”För oss som kör är skillnaden inte så stor som i en vanlig standardbil. Detta på grund av att våra förbränningsmotorer också är väldigt explosiva – likt en elbil. Men i en elbil är det förstås inga växlar och eller koppling som ska skötas vid starten. Och den allra största skillnaden är att vikten är extremt lågt placerad i en elbil, vilket är en klar fördel.”
