Bankonsulenten Henrik: Det är enorma krafter att tygla
Bankonsulenten Henrik: Det är enorma krafter att tygla
För bankonsulenten Henrik Norén var bytet från fossilbil till elbil långt ifrån självklart. Men när beslutet var taget fanns ingen tvekan kvar.
– Jag blev en bättre förare i elbilen.
Henrik Norén var helt nöjd med sin förra tjänstebil, en dieseldriven Passat. Stark och pålitlig. Byggd med teknik som gick att förstå.
– Missförstå mig inte. Jag är positiv till ny teknik, förnybar energi och har bara bra erfarenheter av solceller, gillar vindkraft och sånt men… jag gillar att förstå hur min bil fungerar och på plats kunna fixa den om något skulle börja hacka. I elbilen kände jag mig utlämnad till tekniken. Jag ska vara ärlig. Det var en hög mental tröskel att byta från fossilbil till en elbil, säger Henrik Norén.
Och första resorna med ID.4 blev gastkramande. Henrik körde som han brukade göra med fossilbilen, omkörningar, acceleration i uppförsbackar, sällan under hastighetsbegränsningarna. Batteriet tömdes snabbare än han räknat med. En missad laddningsmöjlighet innebar svettiga kilometer med mindre än två procent av batteriet kvar till nästa laddstolpe.
Ett av de tyngre skälen att han klamrade sig fast vid dieselbilen in i det längsta var att restiderna skulle bli längre med elbil.
– Långa resorna tar längre tid! Så är det. På 70-110-vägar är det inga problem, där är förbrukningen optimal. Men de längre resorna på 120-vägarna tar längre tid nu. Kör man som jag gjorde med förra bilen, följde 120 skyltarna plus minus några kilometer i timmen så drar den ur batteriet så snabbt så att jag måste stanna och ladda en extra gång innan jag kommit fram.
Men det är inte av ondo. Tvärtom, menar Henrik Norén.
– Eftersom jag upplever att jag måste hushålla med batteriet och, tja, hålla hastighetsbegränsningarna, ibland under, så har det inneburit att jag är en bättre förare i elbilen. Jag tar längre raster, till exempel, så jag känner mig alltid utvilad när jag kommer fram.
Henrik Norén, Bankonsulent
Bytte från: Passat diesel.
Handicap i golf: Hrmf… inte ensiffrigt längre, spelar tyvärr
för lite.
Och hans sjuåriga dotter har också bidragit till den mjukare körstilen.
– Med vår Passat hände det att jag skojade med henne och accelerera lite extra när det blev grönt ljus. Men när jag gjorde samma sak med vår ID.4 fick hon nog.
– Sluta lek, pappa, sa hon. Och hon hade rätt. Den här bilen sticker onekligen iväg om man vill. Det är enorma krafter. Så där fick jag mig en tankeställare.
En annan positiv konsekvens hade Henrik Norén aldrig kunnat föreställa sig.
– Jag kör mycket motorbåt på somrarna och den drar ju en del bränsle. Men att köra elbilen kompenserar ”lite” för det dåliga samvetet. Det känns nästan som att jag gör en insats för miljön när jag kör den. En bra känsla. Privilegierat, faktiskt.
I jobbet som bankonsulent rådger och sprider Henrik Norén goda erfarenheter och exempel mellan golfklubbarna. Det känns riktigt bra att resa helt elektriskt i tjänsten och mellan besöken.
– Jag vill inte byta tillbaka till dieseln. Jag vill inte byta alls, förresten. Nu har jag ju monterat hundbur åt labradoren Laser, barnstol och alla arbetsredskap får plats, och, ja… den fungerar riktig bra. Och när jag väl lärt mig att köra mjukare räcker batteriet väldigt bra.
