Regissör Linnea Bergman
Regissör Linnea Bergman
Regissör Linnea Bergman

Det skarpa ögat bakom Volkswagens musikvideo

Text: Petter Karlsson, Porträttfoto: Mattias Bardå, Kampanjfoto: Hans Malm

Text: Petter Karlsson, Porträttfoto: Mattias Bardå, Kampanjfoto: Hans Malm

Med ett alldeles speciellt öga för bild och ett inbyggt lugn, har heta regissören Linnea Bergman gjort verklighet av Volkswagens Let's get Electric-kampanj.

Hetaste regissören

Hon har inte ens körkort. Men med hjälp av Pippi Långstrumps stenbrott, Leila K:s superhit, en nattlig skogsdunge, några gula kablar, en dånande fläkt och ett knippe blinkande ljusrör visar hon vad en Volkswagen e-Golf mäktar med. Eller mer exakt – hur långt man kan komma på elen i en laddad e-Golf.

Ingenting undgår – och ingen undgår just nu – regissören Linnéa Bergman. När Volkswagen sökte någon som kunde visa den verkliga kraften i ett batteri som driver en elbil, föll valet på Linnea, dottern till en balettdansös och en klassisk klarinettist från Södermalm i Stockholm.

– Jag växte upp i en väldigt stöttande och konstnärlig miljö. Själv var jag först inne på illustration och bestämde mig tidigt för att gå på Konstfack. Och så fort jag kom innanför portarna blev jag alldeles såld.

– Jag slog mig snabbt ihop med två andra elever – unga, lite naiva och ibland obstinata. Vi bildade ett kollektiv och bestämde att ingenting skulle stoppa oss.

En rivstart i dubbel bemärkelse.

Maximalt med el

Det räcker att tillbringa fem minuter på Linnéa Bergmans eleganta, luftiga kontor i norra Stockholm för att inse att hon inte bara vet hur man kramar maximalt med elström ur ett bilbatteri.

På kort tid får jag veta att första firman hette ”Enkelriktat” på danska, att första ”riktiga” jobbet var förtexterna till filmen ”Rånarna” med en ung Mikael Persbrandt, och att hon gjorde affischen till vampyrfilmen ”Låt den rätte komma in”.

För precis som med Volkswagens bilbatterier – som alltså bevisligen kan driva både rock-konserter, elektromagneter och vindfläktar – är Linnéa Bergman själv en kraftkälla.

Populär i reklamvärlden

Regissör Linnea Bergman börjar sitt skapande med att rita för hand. Till filmidén med fläkten tillförde Linnea en massa tyg och ett kalkbrott.

Däremot visar hon upp allt annat än den obstinata attityd och naivitet som hon påstår präglade henne som ung konststuderande.

Frågar man om hennes största intressen svarar hon ”vänner” och berättar om sin familj och bakgrund med en vänlig ödmjukhet och diplomati, den som antagligen gjort henne så populär som hon är inom reklamvärlden.

Ikea, H&M, Södra Skog, Bosch, Vattenkraft, Kungliga Tekniska Högskolan, BBC, Apoteket, Absolut Vodka, Canon, Telenor, Philips – listan är lång över tunga kunder som låtit sig dras in i Linnéa Bergmans egensinniga bildvärld.

En leksaksfabrikant lät henne skjuta iväg dockor och nallebjörnar genom ett vitt rum.

En energijätte tog ut henne på fjället för att filma svenska tjejlandslaget i längdskidor.

– Modiga kunder är det bästa man kan jobba med.

Du bryr dig om bilar?
– Ja, absolut. Men kanske främst av estetiska skäl. Jag gillar ju form. Det är kul att få jobba med en riktigt snygg bil som Volkswagen.

När det gällde de tre senaste reklamfilmerna fanns redan en grundidé, säger hon. Volkswagen och reklambyrån kläckte tidigt tanken att illustrera kraften i ett batteri genom att omvandla 30 mils bilåkande till decibel och vindkraft. 

– Idén om en rockkonsert i skogen fanns redan från början. Men mitt jobb är ju att tillsammans med byrån hitta nya vinklar och sätt att illustrera just dessa idéer. Ett lyckat resultat vilar helt på ett fint samarbete. 

Vems idé var vindfläkten?
– Den idén fanns också med från början, men jag satte den kanske i ett annat sammanhang. Jag ville ha något organiskt i kontrast till den där råa energin. I slutänden blev det de där stora fladdrande tygerna. Dessutom visste jag tidigt att jag ville ha ett stenbrott: en kombination av massiva bergväggar och reflektionen av vatten. 

Var fanns den platsen?
– Det är Pippi Långstrumps gamla stenbrott, höll jag på att säga. Ligger ute på Ekerö och var med i både ”Pippi på rymmen” och avsnittet när de åker till en öde ö och ”försmäktar utan snus”. Jag såg det tusen gånger när jag var liten.

Den flygande tjejen, då?
– Via en koreograf på Operan, där mamma och pappa hade jobbat. Jag visste att dansare tillhör de bästa och tåligaste att jobba med. Deras kroppskontroll är perfekt.  

Hur fick ni henne att flyga?
– När vi gjorde vår research kom vi fram till att bilbatteriet räckte till att få någon som väger 50 kilo att flyga i två timmar. Vi undersökte möjligheten att filma i en riktig vindtunnel, men det visade sig vara ogenomförbart av filmtekniska skäl. Till slut löste vi det med en sele. I själva verket hänger tjejen från en jättelik kran. Det såg rätt galet ut. Sedan tog vi bort vajern och selen i efterbearbetningen. 

Ändå är det musikvideon som utspelar sig i skogen som fått mest uppmärksamhet. I centrum står unga rapstjärnan Rein och den gamla Leila K-hiten ”Electric” från 1996. Natten är mörk och gran-skogen tät. Gula elkablar slingar sig som ormar genom mossan. I vattenpölarna reflekteras blinkande lysrör.

Vattenpöl i skogen
Ska man behålla musikvideons trovärdighet var det viktigt att filmen inte skriker bilreklam.
Linnea Bergman
Regissör

Hur skapade ni miljön?
– Skogen ligger i Nackareservatet, strax öster om stan. Vi kontaktade förstås markägaren för att få tillstånd att filma och spela musik en hel natt i maj. Rein ville ha rätt hög volym.   

Vattenpölarna?
– Dom byggde vi.

Ljusrören?
– Batteridrivna. 

Och de gula kablarna?
– Färgen var förstås ingen slump. Det är exakt samma som på Volkswagens laddningskablar. Även den djupa manliga speakerrösten var bestämd och klar från början. Den kom som en fil från företaget.

Hon säger att utmaningen var att skapa en reklamfilm och musikvideo i ett. Därför visas blott sekundsnabba klipp på reflektioner i Volkswagen-märket och den våta lacken.

– Ska man behålla musikvideons trovärdighet var det viktigt att filmen inte skriker bilreklam. Den måste först och främst ha ett eget konstnärligt uttryck. 

– Sedan blev det ju alldeles fantastiskt bra med den här låten. Jag växte själv upp med Leila K:s musik och var 16 år när ”Electric” kom. Ärligt talat var jag lite tveksam till en remake på en så ikonisk låt. Men efter att ha kollat upp Rein, kändes den oron helt obefogad.

Dina främsta egenskaper?

– Mitt bildseende. Och så blir jag väldigt sällan stressad, oavsett om jag är på en inspelningsplats eller i ett rum och ska pitcha en idé för en massa nya människor.

Inga nackdelar med jobbet?

– Det är rätt mycket obekväm arbetstid. Dessutom kräver det viss logistik eftersom man sällan vet från en vecka till en annan hur ens schema ser ut.

Saknar du tecknandet?

– Jag var ju länge inställd på att bli illustratör. Men jag märkte också att tecknandet var lite för heligt för mig. När jag kom med en idé till en kund och de ville ändra här och där, blev jag lite störd. I filmandet blev jag snarare inspirerad av de tydliga ramar och samarbetet med kund och byrå. Så där hade jag också lättare att kompromissa.  

Bakom kaffekoppen, i sin eleganta gråa stickade dräkt, tillägger hon att hon haft tur som fått jobba med så många duktiga medarbetare.

– Det finns en trygghet att jobba med folk man känner. Filmjobbet bygger ju hela tiden på att man också måste kunna improvisera. Ösregnar det, så ösregnar det – det är bara att gilla läget. Det blir mycket sura kläder och frusna tår, men slutresultatet kanske till och med blir finare än man tänkt sig från början.

Vindfläkten
Tre filmer i ett och en uthållig dansös ligger bakom fläktfilmen.

VINDFLÄKTEN

”Ett kalkstensbrott visade sig vara den perfekta platsen för att skapa den kontrast jag var ute efter: en tjej som svävar till synes tyngdlös mot en massiv bergvägg. Det kändes också viktigt och estetiskt fint att hon hade långt mörkt hår. Dessutom den magmuskulatur som krävs för att hänga flera timmar i en sele. Det blev en asiatisk dansös från LA. 

Under henne satte vi en massa fläktar för att få tyget att lyfta. Men som i alla filmer förekommer också lite fix. I själva verket handlar det om tre separata filmer som lagts samman i datorn: en på tjejen, en på berget och en på den upplysta fläkten.” 

KONSERTEN

”Vi ville ha en miljö som kändes långt från civilisationen och som en kontrast till musiken. Jag föreslog att artisten Rein skulle ha kläder i plast, som ger fina reflektioner. De gjordes sedan av modeskaparen Martin Bergström som är mycket begåvad, precis som set-designern Tobias Allansson som bland annat fixade det stroboskobiska ljuset. De har både det estetiska ögat och det tekniska kunnandet. Artisten Rein gjorde sedan den ikoniska ’Electric’ mer än rättvisa, på sitt alldeles egna och unika sätt.”

ELEKTROMAGNETEN

”Hur får man tag på en gigantisk elektromagnet med kraft att lyfta sex ton? Vi lyckades spåra upp en, men de ville ha lite för mycket betalt för att hyra ut den. ’Dessutom får ni förstås inte använda den.’ Det slutade med att vi byggde en egen.”

Elektromagneten
Magnetfilmen blev en utmaning. Till slut fick teamet helt enkelt låta bygga en egen magnet.
Linnéa Bergman

LINNÉA BERGMAN

FÖDD: 1979.

YRKE: Reklamfilmsregissör på produktionsbolaget Aspekt.

FAMILJ: Sonen Henry, 2, pappa Hans Bergman, klarinettist, mamma Hervor Sjöström, balettdansös, båda numera pensionerade från Kungliga Operan, storebror Daniel. 

BOR: Lägenhet på Södermalm, sommarhus på Brännö på Västkusten. 

ÄTER: Allt.

DRICKER: Rött vin och kaffe i alla dess former. ”Jag är koffeinist ut i fingerspetsarna.”

LYSSNAR: På klassisk musik om morgnarna. ”En gammal vana och trygghetsgrej sen barndomen. Annars blir det för tillfället mycket gammal soul.”

LÄSER: ”De polyglotta älskarna” av Lina Wolf. ”Den är så bra att jag inte vill att den ska ta slut. Därför har jag sparat de sista tre sidorna ...”

SER: ”Chef's table” på Netflix. ”Jag är ingen finkonsument alls, men sjukt svag för matprogram av hög kvalitet.”

Your browser is outdated!

Please get a decent browser here or there